Lina Stoltz  |  
 f 1974
Egen presentation | Författarskapet | Om författaren | Kuriosa | Verkförteckning | Textprov
Lina Stoltz
Foto: © Kjell Öberg | se större
 
Lina Stoltz berättar:
”När jag började gymnasiet, vilket innebar att jag pendlade från Överkalix till Kalix, hamnade jag så fel att min klassföreståndare i början av årskurs två ringde mina föräldrar och sa ”här ska Lina inte vara”. Så jag slutade och tog en sabbatstermin. Faktum är att jag ville gå estetisk linje och hålla på med teater, men jag vågade inte. För på den tiden hade nästan alla EPare svart hår och svarta kläder och betedde sig allmänt annorlunda i jämförelse med hur man skulle vara, enligt de personer som fanns i min omedelbara närhet. Inte ens när jag hoppade av gymnasiet och började om på Hermelinskolan i Luleå fanns det i min tankevärld att jag på riktigt skulle kunna göra det jag drömde om. Istället valde jag ekonomisk linje på nytt och ägnade min gymnasietid åt att suktande iaktta EParna och önska att jag hade kunnat vara som de.    
Under min sabbatstermin skrev jag i alla fall mitt första manus. Min pappa, författare, läste det och sa uppmuntrande att han var säker på att jag kunde bli författare eftersom jag haft tålamodet att sitta och skriva manuset från början till slut. Det var antagligen det bästa beröm han kunde hitta på, eftersom det var ett mycket dåligt manus. Men jag tog hans ord på allvar och ungefär fem år senare skrev jag ett manus som i slutänden blev min första utgivna bok.    

Under ganska många år pluggade jag på universitetet. Läste massor av poäng i religion, svenska och engelska, först i Umeå och sedan i Luleå, för att i slutänden foga ihop allt till en lärarexamen. Sedan 2001 har jag jobbat som lärare och vid sidan av det, mer eller mindre aktivt i olika perioder, odlat mitt författarskap. Mina böcker vänder sig, främst, till barn och ungdomar. Varje bok har tagit sin tid att skriva – jag är ingen snabb skribent - mest under kvällar, helger och sommarledigheter. Men jag har också haft förmånen att vid några olika tillfällen kunnat vara tjänstledig i perioder tack vare stipendium från författarfonden och projektbidrag från Norrbottens läns landsting (NLL). Utan dessa skrivperioder är det nog troligt att jag lagt författandet på hyllan för länge sedan. 2012 tog jag emot NLL:s stora kultur- och utvecklingsstipendium Rubus Arcticus, vilket innebär ytterligare skrivtid.

Under några år, 2005-2009, anordnade jag sommarläger för ungdomar från Norrbotten. Förutom skrivande ägnade vi oss åt fotografi och måleri, och även en del musicerande, tillsammans med professionella ledare. Jag kan bara hoppas att deltagarna har lika positiva minnen av dessa läger som jag själv har, och det är onekligen en dröm att kunna driva något liknande projekt igen. 

     När det gäller skådespelardrömmarna, då? Jo, några kvälls- och helgkurser har det blivit nu när jag blivit lite mindre ängslig. Om jag får säga det själv så är min version av Lady Macbeth inte fy skam.”