Anneli Furmark  |  
 
Egen presentation | Författarskapet | Om författaren | Kuriosa | Verkförteckning | Textprov
Anneli Furmark
Foto: Johanna Larsson | se större
 
I Anneli Furmarks tidigaste berättelser spelade staden Luleå en viktig roll, det var där hon växte upp. Debutalbumet Labyrinterna och andra serier (2002) är en samling med åtta serienoveller, där alla utom en utspelas i Luleå, när författaren var tonåring i slutet av 1970-talet. De handlar om tonårstidens första fjortisfylla, om att vara på rätt sida av vänstersvängen, om hästar och killar. Anneli Furmark skriver och tecknar utan att fastna i klicheér, konstaterar Anders Sjöberg i Västerbottens-Kuriren (2003-01-30) och fortsätter: ”Vad allt går ut på är att hitta rätt balans och ton: inte en pratbubbla för mycket, inte en serieruta som tillåts sticka ut från de övriga och en exakt dialogisering av relevanta (och irrelevanta), vardagsrealistiska detaljer. Furmark behärskar det här. Ta bara bokens öppningssida, de sex första rutorna i serien Röd stjärna över Örnäset. Här finns allt i förtätad form: miljön, tiden, huvudpersonerna, konflikten. Och varje ruta klingar äkta. Själv blir jag fast för resten av boken.”

Det var med Amatörernas afton (2004) och med Jamen förlåt då (2007) som Anneli Furmark slog igenom på allvar. I den senare har hon samlat sina starkaste noveller, som publicerats i olika sammanhang tidigare. Så här skriver Marie Pettersson i Helsingborgs Dagblad (2007-11-17): ”Om hur präglade vi blir av vår uppväxtmiljö och våra förutsättningar handlar Anneli Furmarks berättelser. Hennes karaktärer befinner sig ständigt på gränsen till något nytt och de vågar låta livet ta oväntade vändningar. Furmarks teckningar är laddade med värme och ångest, de mörka skissartade strecken bildar fond till de lättare porträtten. […] man längtar tillbaka till Furmarks komplexa serievärld.”

Novellen Inland i Jamen förlåt då har en annan stil än den man normalt tänker på som Anneli Furmarks signum.
– Förr var jag låst med sex rutor per sida, här kunde en bild få en egen sida. Dessutom har serien färg, säger hon till Norrbottensforfattare.
– Jag tycker själv att jag tecknar bättre nu. Jag är mer noggrann med bilden, den är mer arbetad. Egentligen har jag aldrig räknat mig som en skicklig tecknare, säger Anneli Furmark.

Skärpa i dialog och formspråk

Anneli Furmarks verk från 2010, Fiskarna i havet, som är första delen i en trilogi, handlar om en flicka, Helen Larsson, och hennes väg in i vuxenlivet; sina erfarenheter gör hon vid en folkhögskola för måleri i Bohuslän under tidigt nittiotal. Patrik Boström avslutar sin uppskattande recension i Norrländska Socialdemokraten (2010-04-23) med orden: ”Men det som bär boken är ändå gestaltningarna av de mellanmänskliga relationerna, där ingen är särskilt perfekt – vare sig människorna runt Helen Larsson, eller Helen själv. I stället flackar de omkring i tillvaron, sökandes efter mening eller en själsfrände.
 Och Furmark utnyttjar verkligen formens möjligheter till gestaltning. Här kan 'vanliga' serierutor följas av flera sidor utan en enda pratbubbla. Eller så flikar hon in enstaka rutor, där inget sägs och bilden får tala i stället. Det är ett finstämt och vemodigt berättande, som är väl värt att ta del av.”

I trilogins andra del, Jordens medelpunkt (2012), får läsaren följa med Toralf, hans flickvän Marie och hennes son Axel på en resa till Island. Ida Säll menar i sin närmast lyriska recension i Svenska Dagbladet (2012-07-12) att "Det här är seriekonst som lyckas med att vara både lågmäld och storslagen, med oerhörd skärpa i både dialog och formspråk, gestaltningen av alla dessa nojiga människors, ofta igenkännbara, karaktärer. Jag är uppriktigt förvånad över att Anneli Furmarks konstnärskap inte är vidare känt."

Lågmäld humor bor granne med vemodet

Den avslutande delen i Anneli Furmarks pannordiska trilogi om människors förhållande till varandra och till naturen, Den röda vintern (2015), utspelar sig i Luleå på 1970-talet. Boken kretsar kring kärlekshistorien mellan den unge maoisten Ulrik, proletariserad prästson från Uppsala, och socialdemokraten och trebarnsmamman Siv vars make är fackligt aktiv. Socialdemokraterna har förlorat regeringsmakten och olika vänsterorganisationer är verksamma på stan och på arbetsplatser.

Anders Sjögren i Västerbottens-Kuriren (2015-02-19) läser en berättelse "där den lågmälda humorn bor granne med vemodet. Det handlar om trevande diskussioner i sängen, om privatliv kontra partiarbete, om vem han [Ulrik] är beredd att rikta vapnen mot när revolutionen kommer." Sjögren konstaterar avslutningsvis:
 "Anneli Furmark växlar fint mellan små och stora serierutor, mellan halv- och helbild. Där de mindre rutorna i huvudsak för storyn framåt, tar helsidesbilderna det stora greppet. Stadsmiljön, tidsandan, atmosfären, vintern. Det är härifrån det stora vemodet rullar in."