Författarskapet
| Om författaren
| Kuriosa
| Verkförteckning
| Textprov
Johan Turi var den förste samen som blev
publicerad på sitt eget språk. Den första utgåvan Muitalus sámiid birra kom ut 1910 tillsammans med en dansk översättning (En bok om lappernes liv) och
en atlas på 14 planscher. Johan har även illustrerat boken. Det var just genom
bildkonsten han började skildra samernas liv. I boken använder Johan sin
erfarenhet för att ingående beskriva läkekonst, renskötsel, fångst- och
jaktmetoder, sägner och jojktexter med mera. Målet med boken var att sprida
kunskap om samerna för att minska klyftan mellan svenskar och samer. Det var
viktigt för Johan eftersom samerna vid den här tidpunkten inte var väl sedda.
Karl Bernhard Wiklund, en på den tiden känd professor i finsk-ugriska språk vid Uppsala universitet som hade en forskningsinriktning mot samernas språk och kultur, var storligen imponerad av boken. Han skrev i Fataburen (1910, nummer 4): ”In summa: Tuuris bok är en högeligen märklig publikation, lika märklig för sin genesis som för sitt innehåll, lika dyrbar för sin fullständighet som för sin pålitlighet. Icke blott den stora allmänheten, som i den finner en intressant och fängslande framställning af lapparnas lif, utan också och framför allt etnograferna äro vännen Tuuri, fröken Demant och hr dr Lundbohm stor tack skyldiga för denna värdefulla skänk”. Samtidigt beklagade recensenten att det saknas svensk översättning men var tacksam att den var tillgänglig på danska.
En annan som hyllade boken var Albert Engström, konstnär och författare, som senare invaldes i Svenska Akademien. Överlag blev Johans arbete bemött med superlativ. Johan fick konungens medalj av guld i åttonde storleken 1934.
Varför kom boken ut på danska? Bakgrunden är fascinerande och samtidigt en förutsättning för dess publicering.
Året var 1904. Johan reste med tåg mot Riksgränsen när han kom i samspråk med Emelie Demant, en dansk konstnär och folklivsforskare som gjorde en kortare resa i Norrbotten. Det visade sig att hon hade en önskan att bo ett år hos en samisk familj för att lära sig språket och kulturen. Johan hjälpte henne med detta och hon kom att bo hos Johans bror från juni 1907 till juli 1908. Under denna vistelse fortsatte Emelie och Johan ha kontakt och genom deras många samtal kom det fram att Johan drömde om att skriva en bok om samernas kultur och levnadssätt. Emelie lovade att hjälpa Johan när han skrev sin bok. De kom att bo tillsammans i en liten avsides stuga vid Torne träsk och hon näst intill tvingade Johan att skriva eftersom han inte var van att sitta still hela dagar. Emelie skötte även deras lilla gemensamma hushåll, allt för att Johan skulle få den ro han behövde.
Sex år efter det fruktsamma mötet gavs alltså boken ut på samiska och danska. 1917 kom den på svenska med titeln En bok om lapparnas liv. Den gavs ut av Hjalmar Lundbohm, Kirunas grundare, och ingick i serien Lapparne och deras land. Skildringar och studier. Hjalmar Lundbohm skrev inledningen och till vissa delar är hans åsikter gällande samernas ställning i Sverige fortfarande aktuell.
Johan skrev ytterligare en bok, Från fjället (1931), som betecknas som ett av de viktigaste verken på samiska.
Johans efternamn kan även skrivas Thuri, vilket han själv gjorde under senare delen av sin levnad.
Debutboken har översatts till flera språk, bland annat till japanska så sent som 2002.
 Fotograf okänd. |
Karl Bernhard Wiklund, en på den tiden känd professor i finsk-ugriska språk vid Uppsala universitet som hade en forskningsinriktning mot samernas språk och kultur, var storligen imponerad av boken. Han skrev i Fataburen (1910, nummer 4): ”In summa: Tuuris bok är en högeligen märklig publikation, lika märklig för sin genesis som för sitt innehåll, lika dyrbar för sin fullständighet som för sin pålitlighet. Icke blott den stora allmänheten, som i den finner en intressant och fängslande framställning af lapparnas lif, utan också och framför allt etnograferna äro vännen Tuuri, fröken Demant och hr dr Lundbohm stor tack skyldiga för denna värdefulla skänk”. Samtidigt beklagade recensenten att det saknas svensk översättning men var tacksam att den var tillgänglig på danska.
En annan som hyllade boken var Albert Engström, konstnär och författare, som senare invaldes i Svenska Akademien. Överlag blev Johans arbete bemött med superlativ. Johan fick konungens medalj av guld i åttonde storleken 1934.
Varför kom boken ut på danska? Bakgrunden är fascinerande och samtidigt en förutsättning för dess publicering.
Året var 1904. Johan reste med tåg mot Riksgränsen när han kom i samspråk med Emelie Demant, en dansk konstnär och folklivsforskare som gjorde en kortare resa i Norrbotten. Det visade sig att hon hade en önskan att bo ett år hos en samisk familj för att lära sig språket och kulturen. Johan hjälpte henne med detta och hon kom att bo hos Johans bror från juni 1907 till juli 1908. Under denna vistelse fortsatte Emelie och Johan ha kontakt och genom deras många samtal kom det fram att Johan drömde om att skriva en bok om samernas kultur och levnadssätt. Emelie lovade att hjälpa Johan när han skrev sin bok. De kom att bo tillsammans i en liten avsides stuga vid Torne träsk och hon näst intill tvingade Johan att skriva eftersom han inte var van att sitta still hela dagar. Emelie skötte även deras lilla gemensamma hushåll, allt för att Johan skulle få den ro han behövde.
Sex år efter det fruktsamma mötet gavs alltså boken ut på samiska och danska. 1917 kom den på svenska med titeln En bok om lapparnas liv. Den gavs ut av Hjalmar Lundbohm, Kirunas grundare, och ingick i serien Lapparne och deras land. Skildringar och studier. Hjalmar Lundbohm skrev inledningen och till vissa delar är hans åsikter gällande samernas ställning i Sverige fortfarande aktuell.
Johan skrev ytterligare en bok, Från fjället (1931), som betecknas som ett av de viktigaste verken på samiska.
Johans efternamn kan även skrivas Thuri, vilket han själv gjorde under senare delen av sin levnad.
Debutboken har översatts till flera språk, bland annat till japanska så sent som 2002.