Lilian Ryd  |  
 
Egen presentation | Författarskapet | Om författaren | Kuriosa | Verkförteckning | Textprov
Lilian Ryd
Foto: Benny Ryd | se större
 
Lilian Ryds första uppmärksammade bok var Kvinnor i väglöst land (1995). Det tog henne åtta år att samla material och skriva den. Lilians noggranna arbete bestod i att hon sökte upp och intervjuade människor födda kring sekelskiftet 1900 i nybyggen och byar i Jokkmokks kommun. Hon frågade ut dem om både praktiska kunskaper och normer och värderingar, vardagsslit och högtid. Ett tjugotal kvinnor och män djupintervjuades i flera år, och ytterligare ett trettiotal informanter bidrog på olika sätt.
Kvinnorna reflekterar över och analyserar sitt liv på ett fascinerande sätt, och Lilian sätter in deras tankar i ett historiskt och samhälleligt perspektiv. Inte minst får kärlek och äktenskap ett utförligt och personligt kapitel, något som inte är så vanligt i böcker om "vanligt folk".
Sara Lidman kallade boken "underbar, fantastisk" i tv-programmet Röda Rummet (1997-03-09) och fängslades särskilt av Lilians och kvinnornas "uppmärksamhet på varje detalj i vad de gjorde med sina händer."

I Uppsala Nya Tidning (1996-05-22) kallade recensenten Agneta Lilja boken för Kvinnor i laglöst land; hon skrev: ”Ryds bok är därför ett inlägg i kritiken av det moderna samhället. Ytterligare ett sätt att kritisera sin egen tid antyds då författaren beskriver kvinnornas roll ur ett slags genusperspektiv. Särskilt starkt betonar Ryd nämligen att kvinnorna hon undersöker var likaberättigade familjeförsörjare med männen. Kvinnors uppgifter bestod i att anskaffa och insamla råmaterial och förädla detta, att sköta barn, kreatur och sjukvård. De uppskattades också för detta. Däremot menar hon att sådana arbetsuppgifter i dagens samhälle inte har någon status. Om än inte uttryckligen pläderar hon således för en annan livsstil och för andra ideal än de i dag rådande.”
Hur Lilian arbetade med Kvinnor i väglöst land finns beskrivet i Handbok i konsten att skriva mikrohistoria (Natur och Kultur, 2004).

I sin andra bok, Vi åt aldrig lunch (2004), gick Lilian Ryd vidare till den generation som kom efter kvinnorna i väglöst land. Hon beskriver de kulturkrockar och klassresor som arbetarflickorna från norr råkade ut för när de ville utbilda sig och hitta den där bättre tillvaron som deras mammor och mormödrar önskade åt dem.

Boken väckte uppmärksamhet men inte på de områden hon förväntat sig:
– Jag visste att jag skrivit om brännbara ämnen. Om religion t.ex., ett annat kapitel om pengar och ekonomi, ett om läkare och sjukdomar. Nu blir det hett, tänkte jag. Men istället blev det storm om det jag sade om medelklassens kvinnokamp.
– Jag skrev att det var jämställt där jag växte upp. Karlar och kvinnor delade på sysslorna och var beroende av varandra. Dessutom togs alla viktiga beslut gemensamt. Det här är inget som dagens feminister, ofta gamla Grupp 8-aktivister, kan acceptera. Men faktum är att få från min omgivning känner igen sig i den typen av feminism, säger Lilian.
Varje kapitel i boken har en träffsäker teckning av illustratören Gunna Grähs.