Hans G Westerlund  |  
 
Författarskapet | Verkförteckning | Textprov
Hans G Westerlund
 
Hans G Westerlund
(1895 - 1974)


Ur Spåret lockar vid källan. Norrbottens prosa i presentation och urval av Åke Leif-Lundgren och Bert Linné (Kantele, 1997):

Ännu för något tiotal år sedan kunde man träffa på äldre Luleåbor som mindes skandalen kring Hans G Westerlunds roman Smiths i Gamleå. För jämnt sjuttio år sedan kom den ut, boken som skakade befolkningen i den lilla kuststaden Luleå. Vad var det som upprörde sinnena så? Den nutida läsaren har lite svårt att förstå hur denna godmodiga humoresk, i stämningsläget en korsning mellan Söderkåkar och Hemsöborna, en gång kunnat väcka så mycket ont blod. Svaret ligger dolt i tidsperspektivet. Det vi läser idag, sjuttio år efteråt, är skönlitteratur, kort och gott. Vi gör inte längre några kopplingar mellan romanfigurerna i boken och eventuella personer som stått modell för dem. Så är också fallet med Strindbergs skärgårdsroman, som en gång fått människorna på Kymmendö att rasa mot författaren. Att Hans G Westerlunds Smiths i Gamleå var en nyckelroman ansåg många att han redan med valet av titel hade angett. Och redan i inledningen, där han ger läsaren den nödvändiga orienteringen över spelplatsen för det kommande dramat, talas det, väl att märka, om skandaler: ”Gamleå torde vara en i litteraturen hittills okänd plats och Gud vet vad den har där att göra. Utan den ställning i det totalistiska systemet som exempelvis Öbacka intar, utan att kunna skryta med originella invånare som Wadköping, utan Grönköpings universella betydelse, utan att ens i likhet med Trosa, Ystad, Haparanda, Åmål, Arbåga, Kalmar, Södertälje och hundra andra av Sveriges städer ha sitt namn knutet vid ett ordstäv, framsläpar den lilla staden sin tillvaro i obemärkthet, en och annan gång bruten av en flykt på pressens vingar, när någon av de skandaler inträffar som visar att Gamleå, trots allt är vaket och följer med sin tid.”

Det dröjde inte länge förrän man runt om i staden var ivrigt sysselsatt med att försöka lista ut vem som var vem i romanen. En familj på Gültzaudden pekades ut, eller ansågs sig utpekad, och det har efteråt talats om familjetragedi, till och med om självmord som en följd av Westerlunds roman. Kanske var alltsammans bara ett missförstånd, eller följden av illvillig ryktesspridning. De tillgängliga dokumenten kring händelsen är få och det är omöjligt att veta någonting med säkerhet. Men faktum kvarstår: den unge banktjänstemannen Hans G Westerlund, son till en läroverksadjunkt i staden, hade en gång i tiden varit förlovad med en flicka som bodde med sin familj på Gültzaudden. Förlovningen bröts. Hans G Westerlund lämnade Luleå och slog sig ner i Stockholm där han hade för avsikt att starta en litterär karriär. Den inleddes med en roman betitlad Smiths i Gamleå, hans enda renodlat skönlitterära verk…

Hans G Westerlund skulle senare komma att göra sig ett namn inom en annan genre, nämligen reseberättelsen och reportaget. Men aldrig mer skrev han romaner. Kanske behöll han i minnet den djupt skakade modern Helena Lovisas yttrande i ett brev några månader efter den spektakulära debuten: - En sådan succé till och jag går under!