Författarskapet
| Om författaren
| Kuriosa
| Verkförteckning
| Textprov
Författaren och tillika kulturpersonligheten från Jokkmokk, Nils
Hövenmark, nämns sällan när man pratar om litteratur från Norrbotten.
Detta trots att han kom att ses som en av Sveriges främsta skildrare av
småstadsmiljöer inom deckargenren. Han kom även att liknas vid H.- K.
Rönblom, en tidigare stor skribent inom detta område.
Nils skrev alltså deckare i småstads- och inlandsmiljöer och sammanlagt blev det tolv böcker från 1970 till 1985. När han debuterade med Döden i Svartselet fick han mycket goda recensioner. Svenska Dagbladet (1970-08-22) ansåg att det var ”Säsongens hittills intressantaste svenska deckare …”. Och så här skriver Jan Mårtensson i Sydsvenska Dagbladet (1970-10-26): ”En av höstens absolut bästa detektivromaner har t ex skrivits av en debutant. Han heter Nils Hövenmark och berättar i Döden i Svartselet om människor i en liten norrländsk ort. Hövenmarks personer är färgstarka utan att vara otroliga och de är skildrade med en humor vars främsta kännetecken är medkänsla och värme. Jag garanterar att ytterst få kommer att vantrivas tillsammans med Glada Emilia, Rökallen, Blecken och allt vad de heter”.
Och det är just så Nils fortsätter med sitt skrivande, att beskriva människor med såväl humor som medmänsklighet. Hans figurer rör sig på två fiktiva platser: den lilla inlandskommunen Vitå i Norrland och den norrländska kuststaden Sandå. Var finns dessa platser? En del menar att Sandå rör sig om Umeå eller Luleå och att Svartselet har drag av Jokkmokk och uppväxtbyn utanför Vilhelmina. Men spelar det någon roll, egentligen? Nils beskriver på ett igenkännande sätt dessa miljöer med många fina, och även udda, personporträtt.
Dessutom speglar böckerna hans egna erfarenheter. Nils var apotekare så det var inte konstigt att en bok fick titeln Döden på apoteket eller att det blev en Kommunaldådet eftersom han en tid var politiskt aktiv i Jokkmokk där han levde och verkade. Innan Nils debuterade som författare var han ombud för radion och sände bland annat Sameradion i flera år. För detta uppskattades han så mycket att han fick bygga en kåta i ett samiskt viste, Sallohaure (i nuvarande Padjelanta innan det blev en nationalpark). Nils var även en av dem som banade väg för nuvarande Ájtte, Svenskt fjäll- och samemuseum, i Jokkmokk.
Över huvud taget var både Nils och hustrun Gun ett par som var aktivt i det kulturella livet i Jokkmokk.
En del av böckerna har översatts till finska, lettiska och slovakiska.
 Fotograf okänd. | se större |
Nils skrev alltså deckare i småstads- och inlandsmiljöer och sammanlagt blev det tolv böcker från 1970 till 1985. När han debuterade med Döden i Svartselet fick han mycket goda recensioner. Svenska Dagbladet (1970-08-22) ansåg att det var ”Säsongens hittills intressantaste svenska deckare …”. Och så här skriver Jan Mårtensson i Sydsvenska Dagbladet (1970-10-26): ”En av höstens absolut bästa detektivromaner har t ex skrivits av en debutant. Han heter Nils Hövenmark och berättar i Döden i Svartselet om människor i en liten norrländsk ort. Hövenmarks personer är färgstarka utan att vara otroliga och de är skildrade med en humor vars främsta kännetecken är medkänsla och värme. Jag garanterar att ytterst få kommer att vantrivas tillsammans med Glada Emilia, Rökallen, Blecken och allt vad de heter”.
Och det är just så Nils fortsätter med sitt skrivande, att beskriva människor med såväl humor som medmänsklighet. Hans figurer rör sig på två fiktiva platser: den lilla inlandskommunen Vitå i Norrland och den norrländska kuststaden Sandå. Var finns dessa platser? En del menar att Sandå rör sig om Umeå eller Luleå och att Svartselet har drag av Jokkmokk och uppväxtbyn utanför Vilhelmina. Men spelar det någon roll, egentligen? Nils beskriver på ett igenkännande sätt dessa miljöer med många fina, och även udda, personporträtt.
Dessutom speglar böckerna hans egna erfarenheter. Nils var apotekare så det var inte konstigt att en bok fick titeln Döden på apoteket eller att det blev en Kommunaldådet eftersom han en tid var politiskt aktiv i Jokkmokk där han levde och verkade. Innan Nils debuterade som författare var han ombud för radion och sände bland annat Sameradion i flera år. För detta uppskattades han så mycket att han fick bygga en kåta i ett samiskt viste, Sallohaure (i nuvarande Padjelanta innan det blev en nationalpark). Nils var även en av dem som banade väg för nuvarande Ájtte, Svenskt fjäll- och samemuseum, i Jokkmokk.
Över huvud taget var både Nils och hustrun Gun ett par som var aktivt i det kulturella livet i Jokkmokk.
En del av böckerna har översatts till finska, lettiska och slovakiska.