Författarskapet
| Om författaren
| Kuriosa
| Verkförteckning
| Textprov
Björn-Erik Höijer har en imponerande utgivning som omfattar drygt
femtio titlar. Han har framför allt skrivit romaner och noveller men
även lyrik och dramatik för scen. Till detta kan läggas ett tjugotal
radiopjäser. Återkommande teman i Björn-Eriks texter är den
norrbottniska naturen, arbetare och nykterhetsrörelsen, laestadianismen
och moraliska frågor. Han räknas till en av de betydande
arbetarskildrarna.
Han debuterade 1940 med novellsamlingen Grått berg och genombrottet kom fem år senare med Parentation som handlar om en nykterhetskämpe. För den självbiografiskt inspirerade Martin går i gräset har han blivit mycket uppmärksammad, den räknas till svensk litteraturs klassiska barndomsskildringar. Han skrev fler självbiografiska böcker om Martin Skoog och den avslutande romanen heter Det svåra livet.
Andra viktiga böcker är Djävulens kalsonger som tar upp maktmissbruket hos predikanter inom laestadianismen och de fyra romanerna om gruvan och rallare som inleds med Rallarens ros, där han skriver om den beryktade kockan Svarta Björn.
Om Mannen på myren skriver Ralf-Erik Sjöström i Norrländska Socialdemokraten (2002-02-18): ”Mannen på myren är en tidlös och allmänmänsklig bok om människans hårda villkor och meningslösa uppgifter. Varför skall man slita om allt ändå visar sig vara förgäves? Trots detta existentiella grubbel vill Björn-Erik Höijer säga oss: Ge aldrig upp! Romanen med dess stramt hållna komposition och mångfasetterade problemställning hör till de stora och klassiska verken i svensk litteratur som alltid är belönande att läsa.”
Som dramatiker debuterade han 1946 med Requiem som sattes upp av Ingmar Bergman på Helsingborgs stadsteater. Även pjäsen Isak Juntti hade många söner (1954) rönte stor uppmärksamhet och hade sin premiär på Dramaten i Stockholm. Här är det återigen laestadianismen som belyses. Pjäsen har spelats många gånger och även gått som TV-teater.
Fram till 1950 var han bosatt i Malmberget då han och familjen flyttade till Uppsala där han bodde fram till sin död 1996. Till minne av Björn-Erik Höijer och hans författarskap skriver Sverker Sörlin i Dagens Nyheter (1996-02-17) om ”Malmbergets Dostojevskij”: ”Han skapade sitt eget litterära universum, ett Höijer-land under norrskenets gröna ljus, där varje fjällvandring, säljakt, gruvstrejk var havande med ett mirakel.”
![]() Fotograf okänd |
Han debuterade 1940 med novellsamlingen Grått berg och genombrottet kom fem år senare med Parentation som handlar om en nykterhetskämpe. För den självbiografiskt inspirerade Martin går i gräset har han blivit mycket uppmärksammad, den räknas till svensk litteraturs klassiska barndomsskildringar. Han skrev fler självbiografiska böcker om Martin Skoog och den avslutande romanen heter Det svåra livet.
Andra viktiga böcker är Djävulens kalsonger som tar upp maktmissbruket hos predikanter inom laestadianismen och de fyra romanerna om gruvan och rallare som inleds med Rallarens ros, där han skriver om den beryktade kockan Svarta Björn.
Om Mannen på myren skriver Ralf-Erik Sjöström i Norrländska Socialdemokraten (2002-02-18): ”Mannen på myren är en tidlös och allmänmänsklig bok om människans hårda villkor och meningslösa uppgifter. Varför skall man slita om allt ändå visar sig vara förgäves? Trots detta existentiella grubbel vill Björn-Erik Höijer säga oss: Ge aldrig upp! Romanen med dess stramt hållna komposition och mångfasetterade problemställning hör till de stora och klassiska verken i svensk litteratur som alltid är belönande att läsa.”
Som dramatiker debuterade han 1946 med Requiem som sattes upp av Ingmar Bergman på Helsingborgs stadsteater. Även pjäsen Isak Juntti hade många söner (1954) rönte stor uppmärksamhet och hade sin premiär på Dramaten i Stockholm. Här är det återigen laestadianismen som belyses. Pjäsen har spelats många gånger och även gått som TV-teater.
Fram till 1950 var han bosatt i Malmberget då han och familjen flyttade till Uppsala där han bodde fram till sin död 1996. Till minne av Björn-Erik Höijer och hans författarskap skriver Sverker Sörlin i Dagens Nyheter (1996-02-17) om ”Malmbergets Dostojevskij”: ”Han skapade sitt eget litterära universum, ett Höijer-land under norrskenets gröna ljus, där varje fjällvandring, säljakt, gruvstrejk var havande med ett mirakel.”
