Kerstin Bergström  |  
 
Egen presentation | Författarskapet | Om författaren | Kuriosa | Verkförteckning | Textprov
Kerstin Bergström
Foto: Gisela Granberg | se större
 
Kerstin Bergström skrev såväl prosa som lyrik. Hon gjorde sin debut 1976 med prosaberättelsen Parkeringsplatsen. Den handlar om hennes barndom och uppväxt, om mammans alkoholism och hur den påverkade hennes uppväxt och liv. 

” … det är en färdig författare som stiger fram: jag tror mig aldrig tidigare ha läst en så mogen och avklarnad debutbok”, skriver recensenten Barbro Gummerus, Arbetet (1976-09-07). Moderns alkoholism är också temat i de två följade romanerna: Rollen och Resan.

1988 gav hon ut Boken om Henne. Här rekonstrueras moderns liv. Ruth Halldén skriver i Dagens Nyheter (1988-08-20): ”Med sin ärlighet och intensitet och sin klara, böjliga stil har Kerstin Bergström åstadkommit en fin och tänkvärd variant på ett klassiskt litterärt tema, det som under 1800-talet ofta hette ’Fäder och söner’ men som i våra dagar lika gärna kunde kallas ’Mödrar och döttrar’. Boken är inte en anklagelseskrift mot en död, inte heller en självbekännelse i hopp om syndernas förlåtelse, utan ett försök att i sanna och precisa termer beskriva en smärtfylld och omöjlig relation.”

TV-programmet Nyfiken på

Boken lockade Lars Ulvenstam att göra ett program om Kerstin Bergström i sin tv-serie Nyfiken på.

– Det var en märklig känsla. På en halvtimme blev jag mer känd än jag dittills varit trots att jag då hade gett ut åtta böcker, säger Kerstin Bergström till norrbottensförfattare om den uppmärksamhet som programmet rönte.

Livstycken eller Att fästa trådar (2005) är hennes sextonde bok, där hon knyter an till sina tidigare självbiografiska böcker och fäster alla lösa trådändar. I Norrbottens-Kuriren (2005-11-03) skriver  Lars Hedström: ”Det är en minnesbok, självbiografiskt tillbakablickande, men också en berättelse som med ett vackert poetiskt språk summerar en lång smärtsam resa, från mörker och svek till ett ljusare liv där försoningen får ta plats. […] För mig känns Livstycken som en alldeles nödvändig bok.”

Nyckel till författarskapet

Slutord, som publicerades i februari 2014, blev Kerstin Bergströms sista bok. I en stor recension i Västerbottens-Kuriren (2014-02-22) ser Erik Jonsson den som en nyckel till hela hennes författarskap. "Här avhandlas alla bostadsorter - Luleå, Kiruna, Boliden och Seskarö. Varje flytt har varit uppslitande, och de nya omgivningarna har tvingat fram nya perspektiv hos författaren. I slutändan är hon dock en typisk norrländsk författare, en outsider av nomadisk och undflyende karaktär. Det personliga ges utrymme i böckerna, ingen annan stans. Därför är detta också en bok som besvarar frågor. En nyckel till hela författarskapet.
Mycket i Slutord handlar om smärtan och döden, men alltid framskrivet mot en fond av liv. Språket är okonstlat och komprimerat till att bara rymma det allra viktigaste. Det vilar över alltsammans som ett dunigt snötäcke, tvingar fram långa pauser. Läsaren får liksom borra sig ner i det för att ta mark. Det vita, prosaiska och beslöjade tjänar också som kontrast till det kolmörka. När tankarna pulsar iväg är det hårt åtstramade språket en garant för att avvikelserna från stigen blir korta."