Egen presentation
| Författarskapet
| Om författaren
| Verkförteckning
| Textprov
Om mina dikter finns måhända en del att säga, dock inte av mig. De har
kommit till mig från ett land jag inte vet mycket om, men som
representerar konsistensen i mitt öde och som jag ständigt längtar
till. Jag inbillar mig ibland att jag under mitt långa skrivarliv
kanske har lyckats åstadkomma åtminstone en handfull dikter som är
riktigt bra. Om ”Urban Andersson” kan man säkert också säga en del, men
allt det är i så fall enligt min mening skäligen ointressant. Ändå: Jag
är som mina vänner vet uppvuxen med och skolad i ett ressentiment,
ibland hat, som är kommunismens fasansfulla ansikte och själ, och som
det nästan tog ett helt liv att befria sig ifrån. Jag lever visserligen
i detta land och i denna tid men känner mig oftast som en främling där
- i den pinsamma konformismens paradis. Trösterika ting finns ju:
Vänskapen, naturen, den stora västerländska traditionens tankevärld,
litteratur, musik och bildkonst – och levandet tillsammans med dem som
står mig nära och som jag älskar över allt förstånd.
 Foto: Unn Hjohlman |
Urban Andersson, december 2006