Egen presentation
| Författarskapet
| Om författaren
| Kuriosa
| Verkförteckning
| Textprov
Jag kanske är ett typiskt ensambarn. När jag tänker på min barndom ser
jag en blek unge som satt inomhus och ritade och skrev. Utom på
somrarna hos mormor då jag och mina kusiner levde fria och vilda
utomhus. Jag har mycket egen motor och stort behov att få vara ensam
ibland. Samtidigt är jag alldeles för angelägen om att folk ska tycka
om mig och har lätt att känna mig ensam och övergiven. Att skriva botar
ensamhet, rastlöshet och min längtan hem till Kiruna.
Åsa Larsson, juli 2005
 Foto: Erja Lempinen | se större |
Åsa Larsson, juli 2005