Gerda Antti  |  
 
Författarskapet | Om författaren | Kuriosa | Verkförteckning | Textprov
Gerda Antti
Foto: Ulla Montan | se större
 
Novellsamlingen Inte värre än vanligt (1977) brukar räknas som Gerda Anttis genombrott hos en större läsekrets. Då hade hon redan gett ut diktsamlingen Här och nu (1961) och novellsamlingen Kväll efter kväll (1965). Alla dessa tre böcker har anknytning till Norrbotten.

När Kväll efter kväll gavs ut uppmärksammades den knappt. Inför en nyutgåva (1979) recenserades novellsamlingen av Pär Wästberg i Dagens Nyheter (1979-01-08). ”Knaket i själen - som en senare historia heter - hörs i allt Antti skriver. Här är till exempel Nauru - om en hundvalp som fadern skjuter när han i sin issjäl kränks av den mildhet valpen fört in i hemmet. Han hånar sin vuxna dotter då hon skriker ut sin smärta, och ändå blir hon kvar för att ytterligare malas mellan likgiltighetens kvarnstenar. Gerda Antti belyser hellre nödläget hos de instängda än kraften hos dem som orkar bryta upp.”.

Språklig prägling

Gerda Antti har inte bott i Norrbotten på drygt 50 år. Trots det menar hon att författarskapet har påverkats av uppväxten i Tornedalen. I en artikel i Norrländska Socialdemokraten 2003-10-06, av Nils Johansson, står det: ”Hon är övertygad om att rötterna i Tornedalen har präglat hennes författarskap, kanske framförallt hennes språkbehandling.
- Man har ett precist och enkelt språk här, utan krusiduller. Ett ord som ’underbart’ började jag inte höra förrän jag flyttade söderut. Där kan folk säga det hela tiden, trots att det kanske bara är fem-sex saker i ens liv som verkligen är det.”

Filmen Jag reder mig nog, som baseras på romanen med samma namn, spelades in i Tornedalen.

Gerda Antti har utöver romaner och noveller även skrivit kåserier, lyrik och en debattbok.