Verner Boström  |  
 
Författarskapet | Om författaren | Verkförteckning | Textprov
Verner Boström
©Norrbottens-Kuriren. Fotograf okänd.
 
Verner Boström var 69 år när han 1965 debuterade med diktsamlingen I minnet lyster tiden. Fram till 1972 hann han ge ut ytterligare 20 diktböcker. Trots detta blev Verner Boström aldrig recenserad. Kanske betraktades han som ett original där han kom cyklande med diktsamlingarna som han sålde i trakterna kring Haukijärvi, den by han växte upp i och bodde i som vuxen. Närmaste by var Lappträsk i Haparanda, fem kilometer från sjön där familjen Boström bodde.

Åke Leif-Lundgren och Bert Linné har gjort ett förtjänstfullt arbete med att kartlägga Verner Boströms liv och författarskap i antologin Tiden snöar från trädet. Antologin presenterar norrbottniska poeter och är väl värd att läsa.

Upprepningar och rytm

Diktsamlingarnas titlar påminner om varandra: Ljusen och mörkren tiden lyster, I tiden lyser jorden, Och den tiden år, Tiden och yrken lyser i tiden. Dessutom är diktsamlingarna uppbyggda på samma sätt, först kommer ett register, sedan en inledning som han kallar Förordet och därefter kommer dikterna. Verner Boström arbetar textmässigt med några återkommande ordupprepningar. De ord som står ut mest är lyser och lyster, tiden och tider samt en del ålderdomliga ord som fordom och vorden. Orden staplas på varandra och dikterna har en påtaglig rytm vid högläsning.

Varför Verner Boström skrev dikter vet egentligen ingen, men grannar och bekanta uppger att skrivandet var väldigt viktigt för honom. De som besökte hans spartanska lilla stuga kunde däremot inte se några tecken på att han skrev. Troligen var det något som Verner Boström höll för sig själv. Den inställningen visar sig också i att det knappt finns något skrivet om honom och endast ett fåtal fotografier av honom.

Film och musik

Verner Boström har inspirerat till en film och ett antal dikter har tonsatts av Karl-Johan Ankarblom, Johan Ramström och Martin Willert.

Återupptäckt och återutgivning

Ett nyintresse för Verner Boströms författarskap har visat sig i form av en utgåva av hans samlade dikter med titeln Länder, utgiven 2006 på bokförlaget Black Island Books i samverkan med Regionbibliotek Norrbotten.

I förordet skriver David Vikgren: ”Främst för att det är ett skrivande så pass egenartat och konsekvent att det helt enkelt är förtjänt av ett annat öde än det att endast utgöra någon lokalhistorisk marginalanteckning. Men givetvis också för att det utgör ett viktigt komplement till den norrbottniska litteraturhistorien.
[…] Det är som att kliva in i en värld utan centrum, en värld av varken stillhet eller rörelse; i huvudsak utan referenser utanför sig självt, som inte använder sig av metaforer, och heller inte åberopar någon egentlig biografisk eller uttalad erfarenhetsmässig ingång, men som ett slags ekokammare i vilken den signifikativa syntaxen tycks ackumulera fram dikten”.

Skimrande

Norrbottens-Kurirens recensent Jan-Olov Nyström ansåg att Länder var en märkligt skimrande poesi (2006-10-19). Recensenten fortsätter: ”Hans dikt verkar ibland förspråklig, som ett långt läte där orden ”lys” och ”tid” bildar ett ständigt återkommande kraftpar som varieras oändligt. Man tänker på jojk, på fåglarnas sång, lövsus eller minimalistisk musik, det är samma och aldrig likadant: Julen och åren i tiden/ I fordomstid och nutid/ Det lyser i tiden åren/ Det lyser tider och åren/ Och räknas tider och åren/ Det lyser jul och åren tid/ Det lyser dagar och veckor/ Det lyser månader och år/ Och det lyser sol och tider/ Det lyster i sommartid/ Det lyster växt och skörd/ Det lyster och höst och vinter/ Och i tidsvårens tider/ Lyser i försommartider.

Vanliga meningar är här meningslösa, språket spricker i fogarna, men det har språket alltid fått göra i poesin. Här är rörelsen obetydlig, men mycket precis, lys blir lyster, lyster blir en årstid bland andra tider och lys och tider blir en del av den strömmande verklighet de försöker gestalta. Naturligtvis måste man ha tagit Boström för fnoskig, så där kan man ju inte skriva, men vilket märkligt, skimrande intryck hans språk har. Dikten heter Julen och åren och innehållet är konventionellt: tidens gång över ett år, årstidernas rytm, ljusets rytm över året”.

Sensation

För Aftonbladets (2006-10-25) recensent Lars Mikael Raattamaa blev Länder en sensation när den damp ner i brevlådan. Recensenten värjer sig mot begreppet om synen på författarens särlingskap, Mikael Raattamaa vill inte att Verner Boström ska fastna i den så kallade outsidermatrisen. ”Och det båtar föga att börja söka skuld, att han var någon förtryckt som hans samtid var oförmögen att se. Det är bara Outsiderfällan igen. Nej, upptäckten av Verner Boströms författarskap är mer som en vacker gåva. Ett försök vi kanske först nu kan se, en dialektisk båge. Och jag är oändligt tacksam att någon grävt fram honom ur tiden. Så kommer han att fortsätta att påminna oss om alla dem som glömts bort. Inte som skuld men som tid. Verner Boström är en sensation”.

Inte bortkastat

En annan av våra samtida poeter som tagit starkt intryck av Verner Boström är Johan Jönson (Eyvind Johson-pristagare 2012). I en intervju i Provins nummer 1, 2012, sidorna 58-59 säger han: ”Jag vet inte exakt hur jag har påverkats av Boström. Kanske som något sorts ouppnåeligt, närapå absolut singulärt, med lång tids giltighet. Mycket svårt att skriva vidare på (jag har försökt; men hur, till exempel, skriver man vidare på det (monomana) boströmska begreppet ´tid´, ´tider´? Jag har försökt med ´rum´, ´rumslighet´, ´krig´, ´kamp´ och liknande. Men det har inte alls fungerat). Min identifikation med Boström är förmodligen närmast total. Också med att vara aska och intet. Åtminstone affektivt (det var nog därför jag grät när jag först läste och min kropp så att säga förstod vad jag läste). Analytiskt inser jag förstås de enorma skillnaderna (det känns lite rubbat att jämföra sig med honom…).
En viktig aspekt av Boströms skrivande är att det inte är bortkastat. Annars kan man lätt tänka sig att det skulle uppfattas så. Egen utgivning. Få och begränsade och ´perifera´ läsare. Inget erkännande. Inte ens en recension. Men det är inte (det liberalistiska och transcendensfantasmatiska) outsiderskapet som intresserar mig med Boström, utan dess immanens, dess omfördelande interioritet.”